Du & Jag
Du och jag har velat fram och tillbaka i mer än 1 år, det har varit bra stunder och dåliga stunder tillsammans.
Jag har alltid vetat att jag älskat dig men tvivlade innan på att det skulle vara du och jag som ett par.
Du gjorde allt och fanns alltid där för mig det var du som höll om mig när jag var ledsen och du som fanns där när jag var glad.
Du fick mig glad
Att jag inte förstod bätte då att du gjorde allt för mig att du bara ville mig väl känns idag helt idiotiskt, dina ord och dina meningar där du alltid sa att jag kommer lyckas med allt jag gör för du är du, du är fin du behöver bara komma ur ditt hårda skål, jag tycker du är som finast på morgonen med ditt gamla smink och ruffsiga hår gick in i ena örat och ut i det andra.
Jag kunde inte se dig som min pojkvän utan såg dig som en jävligt bra kompis.
Efter många tankar så insåg jag att det är killen ifrån Broröd jag vill ha, det är han jag saknar när jag ligger här, hans namn jag skrev i sanden i Thailand, han som jag inte kunde se mig utan i livet.
Jag var tvungen att göra det jag gjorde, vilket ledde till oss.
Jag fick kämpa mig för att få tillbaka den kille på jorden som gjorde mig lycklig utan att jag insåg det, jag satte mig på ett tåg som jag hatar för att komma till han som jag älskar i hopp om att han kanske kan börja lita på mig att den här gången menar jag allvar.
När jag klev av tåget och mötte dig pirrade det i hela magen och jag kände direkt att det var du och jag.
Idag är jag så jävla glad att det är vi, vi känner varandra utan och innantill, du är fortfarande ditt fina jag med att uppmuntra mig när jag tex har gjort något bra, du kan bara sitta och kolla på mig när jag snäser till och frågar vad du kollar på, då du gång på gång berättar hur fin jag är och att du är så lycklig.
Det värmer i mitt hjärta när du säger sådanna saker, du lyfter upp mig i livet vilket jag tror ett förhållande behöver.
Vårt förflutna som en gång var tror jag enbart har positiv handling idag, vi vet varandras "svaga punkter" men även så våra starka sidor.
Jag har alltid vetat att jag älskat dig men tvivlade innan på att det skulle vara du och jag som ett par.
Du gjorde allt och fanns alltid där för mig det var du som höll om mig när jag var ledsen och du som fanns där när jag var glad.
Du fick mig glad
Att jag inte förstod bätte då att du gjorde allt för mig att du bara ville mig väl känns idag helt idiotiskt, dina ord och dina meningar där du alltid sa att jag kommer lyckas med allt jag gör för du är du, du är fin du behöver bara komma ur ditt hårda skål, jag tycker du är som finast på morgonen med ditt gamla smink och ruffsiga hår gick in i ena örat och ut i det andra.
Jag kunde inte se dig som min pojkvän utan såg dig som en jävligt bra kompis.
Efter många tankar så insåg jag att det är killen ifrån Broröd jag vill ha, det är han jag saknar när jag ligger här, hans namn jag skrev i sanden i Thailand, han som jag inte kunde se mig utan i livet.
Jag var tvungen att göra det jag gjorde, vilket ledde till oss.
Jag fick kämpa mig för att få tillbaka den kille på jorden som gjorde mig lycklig utan att jag insåg det, jag satte mig på ett tåg som jag hatar för att komma till han som jag älskar i hopp om att han kanske kan börja lita på mig att den här gången menar jag allvar.
När jag klev av tåget och mötte dig pirrade det i hela magen och jag kände direkt att det var du och jag.
Idag är jag så jävla glad att det är vi, vi känner varandra utan och innantill, du är fortfarande ditt fina jag med att uppmuntra mig när jag tex har gjort något bra, du kan bara sitta och kolla på mig när jag snäser till och frågar vad du kollar på, då du gång på gång berättar hur fin jag är och att du är så lycklig.
Det värmer i mitt hjärta när du säger sådanna saker, du lyfter upp mig i livet vilket jag tror ett förhållande behöver.
Vårt förflutna som en gång var tror jag enbart har positiv handling idag, vi vet varandras "svaga punkter" men även så våra starka sidor.
Kommentarer
Trackback
