Blandade tankar
Jag hatar att känna så här nu vill jag bara skriva av mig
Jag har världens finaste pojkvän och det säger jag inte bara för att jag är tillsammans med honom.
Men om man kan se tillbaka på de andra skitstövlarna så är Patrik det absolut finaste som jag kan tänka mig.
Jag vet att han älskar mig för han håller om mig varje kväll när vi går och lägger oss, varje morgon även fast han försovit sig så kommer han och sätter sig vid min sängkant och tar sig tid till att säga hejdå jag älskar dig och det gör att min dag blir perfekt.
Vi har nu vart tillsammans i 2 år snart och jag kan säga att jag har aldrig vart så här glad över någon.
Sen har ju allt en nackdel också, visst har vi våra tjaffs men det är så i ett förhållande antar jag.
Man lever så tätt inpå varandra klart att man tjaffsar om onödiga saker ibland bara det inte går till överstyr att man inte kan hantera det längre.
Men jag känner mig säker med Patrik vi hade en period som var riktigt hemsk och jag trodde verkligen inte att jag skulle orka mera, men vi gick igenom det tillsammans och nu är vi här idag det kallar jag kärlek om jag får säga mitt!
Det jag kan känna ibland är att jag inte alls får den uppmärksamhet jag vill ha ifrån honom, med det menar jag inte att han ska vara på mig varje timma och säga hur fin jag är och att han älskar mig, men utan bara någon extra gång säga att jag betyder någonting för honom. För jag har inga "nära" här nere jag lämnade allting när jag flyttade ner till skåne för att leva med den personen som gör mig glad. Då kan jag känna att " är det så svårt att visa det lilla extra för mig"
Men sen är vi ju alla olika hur vi visar våra känslor. Men ett förhållande är ju på två personer och ett förhållande ska inte vara en dans på rosor heller, man ska vara olika och man ska ha olika åsikter.
Och nu på lördag ska Patrik ut med sitt fotbollslag vilket jag tycker ska bli kul att han får komma ut för det har han inte vart på år och dar.
Men jag är så orolig, inte för att han har fått mig till att tveka på honom någon gång men tankarna går i ett att han ska komma hem och sätta sig framför mig och berätta vilken idiot han har vart.
Jag älskar honom så mycket att jag hade gått under om han hade sagt något sådant till mig, jag vet att jag kan lita på honom men jag vill inte vara utan Patrik. Och tankarna på att en annan får hålla hans händer och krama om honom, Ne den här helgen kommer snart vara över och vi ska på fars dag middag på söndag.
Tack för mit långa ord!
Godnatt
Jag har världens finaste pojkvän och det säger jag inte bara för att jag är tillsammans med honom.
Men om man kan se tillbaka på de andra skitstövlarna så är Patrik det absolut finaste som jag kan tänka mig.
Jag vet att han älskar mig för han håller om mig varje kväll när vi går och lägger oss, varje morgon även fast han försovit sig så kommer han och sätter sig vid min sängkant och tar sig tid till att säga hejdå jag älskar dig och det gör att min dag blir perfekt.
Vi har nu vart tillsammans i 2 år snart och jag kan säga att jag har aldrig vart så här glad över någon.
Sen har ju allt en nackdel också, visst har vi våra tjaffs men det är så i ett förhållande antar jag.
Man lever så tätt inpå varandra klart att man tjaffsar om onödiga saker ibland bara det inte går till överstyr att man inte kan hantera det längre.
Men jag känner mig säker med Patrik vi hade en period som var riktigt hemsk och jag trodde verkligen inte att jag skulle orka mera, men vi gick igenom det tillsammans och nu är vi här idag det kallar jag kärlek om jag får säga mitt!
Det jag kan känna ibland är att jag inte alls får den uppmärksamhet jag vill ha ifrån honom, med det menar jag inte att han ska vara på mig varje timma och säga hur fin jag är och att han älskar mig, men utan bara någon extra gång säga att jag betyder någonting för honom. För jag har inga "nära" här nere jag lämnade allting när jag flyttade ner till skåne för att leva med den personen som gör mig glad. Då kan jag känna att " är det så svårt att visa det lilla extra för mig"
Men sen är vi ju alla olika hur vi visar våra känslor. Men ett förhållande är ju på två personer och ett förhållande ska inte vara en dans på rosor heller, man ska vara olika och man ska ha olika åsikter.
Och nu på lördag ska Patrik ut med sitt fotbollslag vilket jag tycker ska bli kul att han får komma ut för det har han inte vart på år och dar.
Men jag är så orolig, inte för att han har fått mig till att tveka på honom någon gång men tankarna går i ett att han ska komma hem och sätta sig framför mig och berätta vilken idiot han har vart.
Jag älskar honom så mycket att jag hade gått under om han hade sagt något sådant till mig, jag vet att jag kan lita på honom men jag vill inte vara utan Patrik. Och tankarna på att en annan får hålla hans händer och krama om honom, Ne den här helgen kommer snart vara över och vi ska på fars dag middag på söndag.
Tack för mit långa ord!
Godnatt
Lämna mig inte Du är verkligen mitt allt och jag älskar dig så jävla mycket.
Kommentarer
Skickat av: Ellinor
gulligt :) men jag kommer ju o hälsar på snart!!! :D:D
Trackback
